Angelica Cristina Gonzalez



Namn: Angelica Cristina Gonzalez
Ursprung: Chile
Kom till Sverige: 1991
Sysselsättning/Yrke: Arbetar som elevasistent på Skvadronskolan i Rissne Sundbyberg. Politiskt aktiv och skribent som frilansar både här och Chile. Skriver texter om samhället och mycket mer.

Om min resa hit: Att lämna familjen vänner och det förflutna var inte lätt. Första året var svårt att anpassa sig, november månad var mörkt, regnig och jag såg inte en människa ute. Jag grät ganska mycket nästan varje dag för att jag saknade enorm min familj och mina systrar men när man är bered att börja ett nytt liv är detta den känslomässiga priset som man betalar. Samt är man uppvuxen i ett kollektivt samhälle blir det mycket svårt att klippa av det emotionella bandet.

Sedan började jag på SFI som jag klarade av på mindre än sex månader. Det dröjde inte så länge då gick jag på en praktik och arbetade på en fritidsgård i Solna för att kunna utveckla språket samtidigt som jag blev gravid. Jag fick mitt barn och fortsatte att läsa svenska på AMU center. Efter min sons födelse 1993 så var jag mammaledig. Gick till öppna förskolan i kyrkan och träffade världens mammagäng, som var mina grannar och där var jag var enda invandrare. De drog mig ut och lärde mig att vara ute i naturen oavsett väder. Vi umgicks väldigt mycket och det är en otroligt bra känsla att även om man inte var svensk så hade jag en tillhörighet till detta land som idag betraktar jag som mitt eget land. Har så många fina minnen av denna tid och beviset är att även om vi inte träffas varje dag så håller vi kontakten fortfarande.

Om att vara invandrare: Av någon anledning så har jag alltid känt mig som hemma. Jag har inte upplevt varken diskriminering eller rasism. Jag vet inte om det hänger på personlighet eller om att förlora rädslan att dela med sig med andra och lära känna en annan kultur. Att leva i ett annat land innebär också att man ska ha en bra inställning till landet som tog emot dig samt att man inte ska glömma sina rötter eller vem man är.

Om fördomar: I början trodde jag att Sverige var väldigt fritt. Man hade hört så många historier om fri kärlek, fri fostran, fri sexualitet.  Med tiden så upptäckte jag att det var bara rykten och fördomar. Egentligen var inte den bilden man hade målat. Jag har under alla år träffat ett stort antal olika människor från väldigt liberala till en del som är väldigt konservativa. Om de andras fördomar så tror jag att allt berodde på brist på kommunikationen.

Om svenska språket: Jag tyckte inte att det var svårt att lära mig svenska språket. Jag vet inte om det kan beror på att jag alltid har haft ett musikaliskt öra som gör att jag har lätt att lära mig andra språk. Beviset är att jag började pratat och skriva svenska utan stora svårigheter på en väldigt kort tid. Visst hände det många roliga historier för att man uttalar dåligt eller säger fel saker. Jag har försökt att ta saker med humor och det störde inte mig när min ex man rättade till mig när jag uttalade fel, snarare tvärtom.

Om integration: Tror personligen att integrationen hänger mycket ihop med vilka mål man har i livet och vad man vill ha av livet här. Jag känner en enorm tacksamhet över att jag har haft möjligheten att utvecklas mer och lära mig saker. När jag satt fötterna här var min första tanke: ”Här kommer jag att stanna, här kommer jag att ha mitt liv” och det blev så. Språket är också en stor del av det hela, jag har upptäckt att ju bättre svenska man talar desto bättre respekt har man av andra.

Att kunna uttrycka sig samt att vara verbal är A och O i själva utvecklandet. Av någon anledning så har jag alltid känt mig som en del av det hela. Ordet ”utanför” finns inte i min ordbok.  Beviset är att ibland kommer fram min svenska sida och ibland kommer också fram min chilenska sida. Det vill säga jag känner mig både chilensk och svensk samtidigt.

Om att känna sig svensk: Att känna sig svensk är inte en känsla av att man vaknar på morgonen och känner sig så, utan att alla dagar är olika. Jag känner mig svensk när jag blir upprör när någon har tagit min tvättid, när någon ställer sig framför mig och struntar att jag var först i kön. När jag ser att en del människor drar barnen som vad som helst. När man pratar om kvinnors rättigheter och den rollen kvinnor har i det svenska samhället om man jämför med Chile. Dock så händer ibland att man blir smittad av fyrkantighet med det gör man omedvetet. Jag känner mig fri och självständigt som kvinna för att jag kan förmedla mina åsikter utan att bli fördömd för det.

Om traditioner: Traditioner är viktiga för mig. När min son Robin som idag ska fylla 20 år var liten så hängde jag med på alla svenska traditioner från majbrasan, midsomrarna där jag njöt av sill och potatis, nubbar och sånger, kräftskivor och den underbara doften som Julen tar med sig. Att jag har gjort en blandning av traditioner är något som blommar upp enkel och naturligt. Vi firade chilensk national dag med piroger, sånger och dans medan barnen sprang. Min son känner inte mycket tillhörighet till Chile, eftersom han är född här och pappan är svenskt. Dock så har jag alltid betonad till honom att han har också en chilensk anknyting, eftersom hans morföräldrar bor där och han har besökt Chile några gånger. Tanken att flytta tillbaka har inte slagit mig, men fortfarande har jag starka band till mitt hemland.

Nyckel om att trivas i det nya landet: Nyckel för att trivas här tror jag är att det hänger på den inställning man har till livet, hur man ser det svenska samhället och lämna fördomar och det eviga sättet att ställa mäniskor i olika förpackningar. Att vara öppen och respektera platsen där vi lever i. Att uppskata livet helt enkelt. Som jag skrev sist...
"Gröna fina ängar, alla minnen, blandade känslor, det förflutna och framtiden. Jag äger inte sanningen. Är en vanlig kvinna, mamma, arbetare som trivs med att bo i Rissne och jag älskar Sverige."