Vi som gillar invandrare - Joachim Brink

Så tycker Joachim Brink om invandrare, integration och om att vara svensk.

Namn: Joachim Brink
Sysselsättning: Frilansskribent och -fotograf
Ursprug: Sverige

Om att känna en invandrare: Jag misstänker att umgänge ofta beror på omständigheter. Som barn hade jag ett stort antal vänner som var första eller andra generationens invandrare – i min närmaste bekantskapskrets fanns barn med rötter i Grekland, Iran, Turkiet och Gambia. Faktum var att frågor om etnicitet och kulturell bakgrund aldrig kom upp bland mina barndomsvänner förutom som ett rent konstaterande. Samtidigt så vet jag förstås inte hur de upplevde tillvaron.
 
Men ju äldre jag blev desto tydligare syntes uppdelningen mellan det som lite slarvigt benämns "etniska svenskar" och "invandrare". När jag till exempel läste på journalisthögskolan kom studenterna från mycket varierande bakgrunder, men de som hade sitt ursprung i andra länder kunde räknas på en hand.

Det är ganska tydligt att olika befolkningsgrupper sällan träffas naturligt eftersom man i många fall lever i helt olika världar. Vari detta beror kan man förstås spekulera i, men för mig är en god gissning att det är knutet till sådant som socialgrupp, personlig bakgrund, utbildning, språk med mera. Dessutom misstänker jag att det kan vara svårt att träffas på ett naturligt sätt när man – bara för att man betecknas som invandrare – bryter mot normen och upplevs som avvikande. Underförstådda normer betyder mer än många tror.

Om fördomar: Fördomar och förutfattade meningar finns överallt och fyller en viktig funktion för många människor. Det är ett behändigt sätt för att i den enskilda situationen inte behöva tänka efter. Fördomar fungerar dessutom ofta som självuppfyllande profetior. Att ha fördomar och förutfattade meningar om vissa grupper kan även stärka den egna identiteten eftersom människor "speglar" sig själva i andra. Genom att odla ett ”vi och dom”-perspektiv blir det enklare att säga: "sådan är inte jag".

Sedan skall man även komma ihåg att den här sortens resonemang finns hos alla grupper. Det är förstås lika farligt att, som invandrare, beteckna det svenska samhället som ett negativt "dom" som man absolut inte vill bli en del av.

Det är lätt att tro att fördomar enbart bottnar i bristande kunskap. Så är det förstås till viss del, men det handlar i lika stor utsträckning om att bekräfta bilden av dig själv. Det är därför som det kan vara mycket svårt att förändra förutfattade meningar: När du angriper en persons fördomar så attackerar du indirekt en del av det som definierar den andres personlighet. Detta är en viktig sak att komma ihåg när man pratar om integration och samtidigt svårt att tackla på ett enkelt sätt.

Om integration: Integration kan ju tolkas på flera sätt och det är svårt att säga vilket som är det bästa. För mig är en viktig, men ofta förbisedd, aspekt det som tas upp i den föregående frågan: att man med integration bör försöka undvika ett stelbent synsätt som enbart bygger på "vi och dom". Integration skall ju inte bara handla om att du skall får komma från "dom" och bli en del av "oss" utan om att få betraktas som en enskild individ som har både rättigheter och skyldigheter.

Dessutom skall man vara medveten om att det alltid finns en risk att ord som "invandrare" och "integration" förstärker bilden av människor med utländsk bakgrund som en problematisk grupp som inte är en del av samhället utan måste ”assimileras” för att fungera.

Om att vara svensk: Som svensk i Sverige så tänker man relativt sällan i termer som "svenskhet" av den enkla anledningen att man tillhör normen. Paradoxalt nog så är alltså tecknet på att man är svensk att man inte ständigt reflekterar sin nationella eller kulturella identitet. Detta innebär inte att man aldrig identifierar sig med svensk historia, svenska traditioner eller klassiska svenska värderingar. Det handlar snarare om att det redan från början är en självklarhet. Ungefär på samma sätt som de flesta heterosexuella personer (med några undantag, förstås) inte i varje vaket ögonblick måste identifiera sig som heterosexuella.

Om traditioner: Jag tror att de flesta tycker om traditioner – åtminstone sina egna. Jag tror dock inte att traditioner är en kärnfråga när det gäller integration. Nästan alla människor (oavsett bakgrund) har ändå sina egna tolkningar och varianter av de flesta traditioner och högtider. Anledningen till att man som invandrare inte kommer in i det svenska samhället har mer komplexa orsaker än att man inte firar midsommar eller jul.

Råd för att trivas det nya landet: Om man bara skall göra en sak, så är det att lära sig språket. Tyvärr får man nog räkna med att många människor tänker i termer som "vi och dom" och att inte kunna göra sig förstådd förstärker den uppdelningen mer än någonting annat.

Jangir Maddadi


Namn: Jangir Maddadi
Ålder: 32 år
Företag: Jangir Maddadi Design Bureau AB
Motto: Never content with the ordinary
Tips till nybyggare: Följ din magkänsla!

Jangir kom till Sverige 1993. Hans dröm om att driva något eget växte starkare när han insåg vilka möjligheter som Sverige erbjöd. Han har studerat Designprogrammet på Högskolan i Kalmar.



"Jag har flera kulturer att dra nytta av och det är en fördel när man jobbar internationellt. Jag ser inte på mig och mitt bolag som ett “invandrarföretag”. Jag är en entreprenör och designer med en internationell marknad. Jag har medvetet valt att behålla min verksamhet i Kalmar och där
sysselsätter jag cirka 17 företag. Jag tycker att det är viktigt att satsa på entreprenörer runt om i Sverige, oavsett bakgrund, för att kunna bidra till ett bättre samhälle genom att driva företag som skapar nya möjligheter och tillväxt. Det är också viktigt för de tillverkande företagen att de behåller sina produktioner i Sverige"
- Jangir Maddadi

Jangir är ett fantastiskt exempel på hur man kan lyckas i Sverige. Hans möbler har nu hamnat i Hollywoods vita duk, nämligen i filmen Men in Black 3.

Läs hela intervjun här

Shilpa och Raman Jain

Shilpa Jain är i grunden ekonom och utbildad i Indien och det är hon som sköter administrationen. Företaget har byggts upp organiskt och var till en början makens extrajobb när han var tågvärd på citypendeln. Raman Jain är inte trädgårdsmästare men var väldigt trädgårdsintresserad. 2009 slutade han sin fasta anställning och ägnade sig åt att utveckla företaget på heltid. Idag har Jain Trädgård vuxit och har mellan 15 och 20 anställda beroende på säsong. läs mer här

Vi som gillar invandrare - Maria lindelöw

Namn: Maria Lindelöw
Sysselsättning: Legitimerad läkare, snart specialist i allmänmedicin

Ursprung: Sverige

Om att känna en invandrare: Den första invandrare jag lärde känna var min mamma som kom till Sverige 1962 efter att ha träffat en svensk turist i Spanien. Egentligen tänkte jag nog inte på henne som en invandrare, utan det annorlunda i vår familj var att vi hade två språk och att vi åkte till Spanien varje sommar, vilket kändes exotiskt och som ett privilegium. Det var först när jag själv kom tillbaka från Chile till Sverige med min chilenska flickvän, som jag fick stifta bekantskap med invandrarbegreppet. Fick veta vad SFI var och blev tillsammans med hennes familj förföljd genom hela affären när vi en dag handlade på Hemköp i Malmö. Sedan har jag lärt känna invandrare under utbildningar men framför allt under yrkeslivet. 


Om fördomar: Jag måste erkänna att jag reagerar negativt på huvudsjalar. För mig representerar de kvinnoförtryck och jag undrar varför en kvinna i Sverige väljer att använda en sådan. Men hon kanske inte kan välja. En del latinamerikaner anser nog att svenskar är stela och ospontana.


Om integration: Integration för mig är då barnen till invandrande föräldrar blir svenskar, lär sig svenska utan brytning, lär sig simma på idrottslektionerna, får lov att tala svenska i sitt hem, förstår det svenska samhället och känner sig delaktiga i det.


Om att vara svensk: Jag är mycket tacksam för att de som genom tiderna har tagit makten i Sverige, och under moderna tider, valts till makten, inte har varit lika ruttna som i många andra länder. De som i Sverige har haft makten har på något sätt låtit folk få lite mer rättvisa än i till exempel Saudiarabien. Kanske är det bara tur, eller så har de svenska makthavarna förstått lite mer och tänkt lite längre än på egen vinning. Tack för att jag får rösta! Tack för att jag har fått gå i skolan! Tack för att jag får gifta mig med vem jag vill!


Om traditioner: Mina traditioner är knutna till familjesociala sammanhang, inte religiösa, även om jag firar jul. Och jag älskar midsommar och valborgsmässoafton eftersom jag älskar att vara utomhus!


Råd för att trivas det nya landet: Lära sig svenska och känna minst en svensk. Arbeta.

Vi som gillar invandrare - Johanna Holmstedt


Namn: Johanna Holmstedt
Sysselsättning: Illustratör och designer inom digital media.
Ursprung: Sverige

Om att känna en invandrare: Jag har haft invandrare som vänner så länge jag kan minnas. När jag var liten var jag kompis med barn till en man som var högt uppsatt i ANC, som mina föräldrar hade lärt känna när de var studenter, tror jag. I mellanstadiet var min kompis från Uruguay. På den tiden under 80-talet kom det många invandrare från Latinamerika till Lund.  
Som 20-åring flyttade jag till London, där jag bodde i 12 år. Jag själv var då invandrare och vännerna jag hade under dessa år var från olika länder. I en stad som London tänker man nog inte så mycket på härkomst.  

Om fördomar: Svenskar ses nog som blyga och inte så socialt kompetenta när det gäller interaktion med människor de inte känner. De börjar inte gärna prata med främlingar, säger inte förlåt när de råkar stöta till någon eller tackar när någon håller upp en dörr. Ilska uttrycks i anonyma meddelande i tvättstugan. Men nu tycker jag inte detta är fördomar, utan att de faktiskt är mina egna iakttagelser när jag flyttade hem från England. En olustig fördom som verkligen irriterar mig, är den om svenska flickor. Jag har ljugit om min härkomst av denna anledning, för att man inte orkar med associationerna till att man skulle vara extra sexuellt frigjord.


Om jag ska ta upp mina egna fördomar om invandrare blir det mer komplicerat, för det får man inte göra som etnisk svensk. Regeln i sig kommer från svenskarna själva; det är ok för invandrare att ha fördomar om svenskar, men inte tvärtom. Egentligen är det fel, för då sätter vi oss högre upp i makthierarkin. Jag tycker det kan vara bra att diskutera fördomar för att överbygga dem, eller driva med dem med humor. Men ALLA måste vara försiktiga när man yttrar fördomar man har om en annan grupp människor som man inte själv tillhör.
Så vad har jag för fördomar? Jag kan inte säga att jag har det om invandrare som grupp, för gruppen innehåller för många olika slags människor. Det enda gemensamma är att invandrare inte är svenskar från början. De jag umgås med, bor i samma område som och tränar karate med, är ju oftast från ungefär samma socioekonomiska bakgrund som jag själv. Det okända för mig är exempelvis strängt religiösa personer med låg utbildning, som jag kan bli misstänksam på att de eventuellt är homofober, eller att kvinnan förväntas ha en traditionell roll i hushållet. Samma fördom kan jag ha för vissa grupper av svenskar också. Jag kan också ha fördomar om killar som vill se ut som gangsters från USA s ghetto och undra om de är potentiella rånare.  
Trodde att latinamerikaners heta temperament var en osann fördom tills jag lärde känna en chilenare.

Om integration: Smälta in i det nya landet, men inte sudda ut sitt ursprung. Jag själv blev aldrig en fullblodad britt, men jag har blivit färgad av mina år där.


Om att vara svensk: Jag tycker att det finns många bra värderingar om jämlikhet i Sverige och det finns ett bra socialt system (även om Sverige känns otryggare än vad det gjorde innan jag flyttade till London).

Om traditioner: Traditioner är fint och ska bevaras, så länge de inte är av någon slags konstig natur (vet inte riktigt vad jag menar här, ha ha!). Jag tycker svenskar kan vara lite dåliga på detta och ska tycka att allt svenskt är fult och ska suddas.

Råd för att trivas i det nya landet: Lära sig språket är det första viktiga att lära sig. Om man inte flyttat till Sverige genom jobbet, så är det ett viktigt steg in i samhället. Detta är inte alltid lätt utan kontakter, då 80 % av jobben förmedlas genom dessa. Själv hade jag ett handikapp med detta, så att invandrare har svårare att få jobb behöver inte vara kopplat till rasism.   

Lite matnyttig information att känna till kan vara; i den svenska skolan är lärarens auktoritet i princip obefintlig, äldre personer med stor sannolikhet inte har samma respekt som i ditt hemland och att man inte ses som en ansvarsfull vuxen förrän runt 25 år.
Att lära känna svenskar är inte lätt att göra sådär på gatan eller i bussen. Detta gäller inte bara för invandrare utan också svenskar som vill utöka bekantskapskretsen. Att vara hundägare är nog det lättaste sättet att stifta nya bekantskaper i Sverige. Är man inte djurvän, så kan man börja träna karate.

Vi som gillar invandrare - Malin Brink

Så tycker Malin Brink om invandrare, integration och om att vara svensk.

 
Namn: Malin Brink
Sysselsättning: Arbetar med service och information på Göteborgs universitet
Ursprung: Sverige

Om att känna en invandrare: Jag uppskattar att ha människor omkring mig som inte kommer från samma bakgrund som jag själv och som har andra erfarenheter än jag har. Jag ser det som något positivt och lärorikt att ställas inför många olika slags personer från olika miljöer och delar av världen som kan utmana ens egna invanda uppfattningar om sig själv och andra.

Om fördomar: Alla människor har fördomar och förutfattade meningar om andra, och om sig själv. Det är svårt att komma ifrån. Jag tror att den viktigaste”medicinen” mot fördomar är att få kontakt med andra människor, till exempel de från andra länder, och inse att man i de flesta fall har mycket mer gemensamt än vad man tror.

Om integration: Att människor ska känna sig inkluderade i samhället och känna att de hör till och räknas som riktiga medborgare. Jag tycker det är hemskt när man skiljer på folk och folk. Bara för att man är invandrare betyder det till exempel inte att man ska ha högre krav på sig att ”sköta sig” än etniska svenskar för att accepteras. Naturligtvis vill vi helst att alla ska göra bra saker, men det blir tydligt rasistiskt när man tycker att de invandrare som sköter sig ska få stanna men inte de andra. Betyder det att man tycker att svenskar som missköter sig ska kastas ur landet också?

Rent praktiskt går vägen till integration för mig genom språket och möjligheten att få jobb. Sverige är uppenbarligen ganska dåligt på att ta tillvara på den enorma kompetens och erfarenhet som våra invandrare bidrar med. Det borde inte vara så svårt.
Om att vara svensk: När man tillhör ”normen” i befolkningen är ju ens nationalitet inte något man behöver fundera över särskilt mycket, och det blir därmed inte särskilt viktigt. Det jag ibland funderar över är hur lyckligt lottade de flesta som är födda i Sverige är i jämförelse med många andra. Vi har sluppit uppleva krig på många år, vi lever i en demokrati och har rätt att uttrycka oss och leva som vi vill. Det är fint!

Om traditioner: Jag tycker inte att traditioner är någonting som behöver ha med integration att göra. Det vill säga, man behöver inte nödvändigtvis dela traditioner för att känna samhörighet med varandra i samhället. Traditioner kan vara jättefina, men i diskussionen om integration och invandring används begreppet på ett förenklat och dumt sätt: exempelvis när rasister framställer det som att invandrare är ett hot mot det man ser som svenska traditioner, eller när man beskriver våld och förtryck inom invandrargrupper som traditioner. Alla har egna traditioner som betyder något särskilt för dem, låt det vara så enkelt.

Råd för att trivas det nya landet: Det är svårt att ge några råd, men att försöka lära sig språket känns som en viktig start.

Sirwan Dabagh


Namn: Sirwan Dabagh
Ursprung: Kurdistan (Irakockuperade delen)
Kom till Sverige: Sommaren 1989
Sysselsättning/Yrke: Efter sommarjobb vid Miljö-, byggnads- och teknikförvaltningen som trafik- och gatuingenjör i Sjöbo kommun fick jag erbjudande om jobb i ytterligare ett halvt år. Eftersom arbetet innebär stor erfarenhet tog jag paus från studierna. Men jag ska fullfölja mina studier till civilingenjör efter detta halvår.
Om min resa hit: Jag kom till Sverige tillsammans med min familj, politiska flyktingar. Jag kommer från Kurdistan som är ockuperad från fyra håll, min del av nationalstaten styrd av tyrannen Saddam Hussein. Kurdernas var som etnisk minoritet och med strävan om självstyre särskilt utsatta. Jag minns inte särskilt mycket. Jag har små minnen i Syrienockuperade Kurdistan. Där levde jag i fyra år sedan bar det av till Sverige för inte heller i Syrien var/är kurder säkra. Jag har vissa minnen som kanske egentligen inte är minnen utan minnen efter berättelser och minnen från våra fotoalbum - osäker! Men i vart fall "minns" jag vår ståtliga svarta hund Rocky. Jag minns nog min bästa vän Wasim. Jag minns att han var snäll och att vi lekte tillsammans. Men mina minnen härrör främst från Sverige.

Om att vara invandrare: Att vara invandrare innebär att jag har två huvudkulturer. Min kurdiska kultur som betyder väldigt mycket för mig, men också min svenska som jag anammat då jag främst levt i Sverige. För mig betyder det rikedom att vara invandrare.

Om fördomar: Fördomar är en naturlig del av livet, såväl etniska svenskar som "etniska invandrare" har fördomar. Givetvis jag med. Jag anser att det egna arbetet med de egna fördomarna gör oss till bättre människor. Jag anser inte att fördomar är något man ska avfärda eller något som ska botas, tvärtom, fördomar utvecklar människor - om man är beredd att utmana de. Om man däremot har fördomar mot diverse folkgrupper eller dylikt och vägrar utmana de har det ingen som helst nytta. Människan måste våga utmana sig själv.

Om svenska språket: Jag tycker svenska språket är vackert och jag tycker det är oerhört viktigt att kunna huvudspråket i det land man lever. Det finns såväl en statlig som ett personligt ansvar att lära sig språket.

Om integration: Även här tror jag att ansvaret ligger hos både staten och individ. Men även vänner och grannar är viktiga faktorer. Integration handlar för mig inte om att glömma sitt ursprung utan om att välkomnas av samhället man lever i. För mig är t.ex. min kurdiska identitet väldigt viktigt inte minst för att min kultur, mitt språk och mina rättigheter förnekas eller förtrycks i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Men för den delen är jag inte mindre svensk. För mig betyder integration att ge och ta!

Om att känna sig svensk: I Sverige känner jag mig som kurd, men när jag är i Kurdistan har jag känt mig väldigt svensk. I verkligheten är jag både kurd och svensk. Jag är kurd-svensk och det känns väldigt bra. Tror att det är viktigt för invandrare att inte glömma sitt ursprung men inte heller förneka sin nutid och framtid. Därför ska invandraren inte vara rädd för att känna sig svensk. Viktigast av allt är att minnas att vi alla är människor oavsett språk eller kultur.

Om traditioner: Traditioner är det vi delar med våra förfäder, det de firade för hundra eller tusen år sedan firar jag. Det är vår gemensamma grund. Det är det som gör mig till kurd. Men jag firar gärna också svenska traditioner, annat vore märkligt. Det är lätt att säga "Jag firar svenska traditioner för jag firar jul" men det gjorde vi även i Kurdistan! Ja, vi hade kristna vänner och grannar. Så även vi hade julgran och tomtemössor på. Givetvis åt vi inte det som brukar finnas på ett svenskt julbord och vi sjöng inte svenska julsånger men det gör jag i dag och det är kul!

Nyckel för att trivas det nya landet: Lära sig språket, och inte stänga ute det nya landet, kulturen och folket. Först då kommer man trivas. Skulle man råka ut för en främlingsfientlig person är det bara att minnas att de utgör en ”stor minoritet” i Sverige - le och gå vidare. :)…..m,mmas

Vi som gillar invandrare - Ellinor Pettersson

Namn: Ellinor Pettersson
Sysselsättning: Studie-och yrkesvägledare som arbetar med yrkessvenska
Ursprung: Sverige

Om att känna en invandrare: Jag har haft vänner som är invandrare och jag har inte alltid reflekterat så mycket kring att de är invandrare. Jag tror att när folk generellt talar om invandrare så blir det lätt så att man tänker att det är någon som är väldigt olik en själv. Vilket det inte alltid är.

Om fördomar: Alla människor har till viss del fördomar, redan när man ser en person och innan man ens hunnit prata med dem delar vi upp dem i fack. Det finns såklart ”farliga” fördomar och mindre farliga sådana. Är vi medvetna om att det är fördomar behöver det inte alltid bli så farligt. Ibland kan man också ha fel gällande sina förutfattade meningar och då blir jag alltid glad.

I mitt arbete med invandrare kan jag ibland tycka att könsrollerna är mer stereotypa i vissa kulturer. Det tas för självklart att kvinnan bara är hemma med barnen och det är inte självklart att alla kvinnor ska arbeta. Men så är det ju inte alltid naturligtvis. Sen har jag träffat fler invandrarmän, än svenska män, som vill jobba som sjuksköterskor.
Att ha så lite fördomar som möjligt gör att vi blir öppnare och inser att det inte alltid är som vi tror. Det vardagliga samtalet och att vi pratar en stund med grannen och bjuder grannen på en kopp kaffe tror jag kan överbrygga vissa fördomar.
Det är när vi lär känna någon lite bättre som vi börjar tycka om personen och förstår den bättre. En del invandrare brukar säga att vi svenskar inte är sociala. Men jo, jag känner vissa svenskar som är otroligt sociala. Jag tror att vi alla ska bjuda till lite mer i vardagen för att lära känna varandra.

Om integration: För mig innebär integration en vilja och motivation att förstå och ta till sig den nya kulturen. Utan att tappa bort sig själv och den man är.
Integration innebär att vara en del av samhället. För mig är språket nyckeln. Det vardagliga språket naturligtvis, men också så pass god svenska att man kan arbeta med det man önskar. Yrkessvenska är jätteviktigt, olika yrken innebär ju olika arbetsuppgifter i olika länder. Även om man inte alltid måste läsa om sin utbildning gäller det att knäcka koden och ta reda på vad som förväntas av mig-vad behöver jag för att arbeta i Sverige. Jag behöver kanske lära mig en massa nya yrkesord på svenska, sätta mig in i nya lagar och regler som gäller i Sverige för att nå målet.

Det är också viktigt att ha kunskap i hur du söker arbete. I Sverige handlar det om att ha ett bra CV och personligt brev. Och vad som är passande att säga på en arbetsintervju. I vissa länder ser det ut på ett helt annat sätt.

Om att vara svensk: Sverige är ett jämlikt land. Du har goda förutsättningar att påverka ditt liv, utbildning är möjligt oavsett bakgrund. Att vi lever i ett öppet samhälle.


Om traditioner: Traditioner är ett sätt att träffa vänner eller familj. Vi vet vem vi ska träffa och vad vi ska äta och att vi kommer ha roligt tillsammans. Mat är nästan alltid inblandat på något sätt. Även om jag tycker vi kunde skippa sillen… Allt annat omfamnar jag. Världen omkring oss förändras hela tiden, då behöver vi något att hålla fast vid. Traditioner är trygghet. Men kan också vara jobbigt för de som inte har någon att fira med.

Råd för att trivas i det nya landet: Ett tips är att gå med i någon förening och göra något du tycker är roligt. Du får träna svenskan och lär känna svenskar på ett naturligt sätt. Ta del av gratis föreläsningar på Stadsbiblioteket, läs mycket tidningar och böcker. Var inte rädd för att prata svenska, det gör inget att du inte talar perfekt.

lästips

Akram Monfared Arya


Akram Monfared Arya föddes i Tehran 1946. Hon betraktas som en av de mest aktiva bland iranska kvinnor. Akram är den första kvinnliga piloten i Iran efter prinsessan Fatemeh Pahlavi. Kort efter revolutionen lämnade hon Iran med sina barn och immigrerade till Sverige. Trots att hon var ensamstående förälder, lyckades hon öppna och driva en liten restaurang i Jönköping samtidigt som hon fortsatte att uppfostra sina barn som idag är framgångsrika och har egna familjer.

Hennes första bok vid namnet "PEJVAK-E ESHQ" (Kärlekens eko) publicerades i april 1999. Och hon har precis publicerat sin senaste bok ”En lyckad landning på säker mark” som är hennes självbiografi.

Trots att det går att läsa allt om henne på hennes hemsida tvekade inte Akram på att ställa upp och berätta sin historia för Dagens Invandrare och så här svarade hon på våra frågor:
 
Namn: Akram Monfared Arya
Ursprung: Iran (Persisk)
Kom till Sverige: 17 oktober 1985
Sysselsättning/Yrke: Poet, författare och konstnär
Om min resa hit: Jag är född i Iran 1946. Gifte mig och fick 5 barn. Tog motorflygscertifikat och drev egna företag, samtidigt som jag fostrade fem barn. Trots det patriarkiska förtrycket i Iran efter revolutionen är många iranska kvinnor starka.
Strax efter revolutionen dog min underbara man och min äldste son Ali (Alis historia, 2009) var vid
fronten i kriget mot Irak. I oktober 1985 flydde jag och barnen från Iran och kom till Sverige.
Jag växte upp i ett fridfullt Iran, som 1979 förvandlades till ett helvete när Khomeini tog över. Han rövade bort landets trygghet med sin revolution och tvingade oss att fly landet och dess hårda och blodiga islamiska regler. Efter sex år, 1985, lyckades jag fly från skräckregimen med mina barn. Jag landade i Sverige och skapade en ny tillvaro i frihetens land.
Flykten från Iran var nödvändig för att undvika tortyr och avrättningar, för att undvika att bli fängslad och hamna under det islamiska förtrycket.
Jag har alltid varit en aktiv kvinna. Före revolutionen lyckades jag ta flygcertifikat och skulle arbeta som trafikpilot i Iran. Jag var egen företagare, och tog även lastbils- och busskörkort bara för att visa på kvinnors styrka. Men kvinnornas rättigheter försvann samma dag Khomeini införde sina nya islamiska lagar. Jag – och alla andra kvinnor – blev instängda i en trång bur, i hemmet och köket.
Trots alla svårigheter i mitt liv har jag fortsatt att kämpa, och flykten till Sverige förändrade också min livsstil. I mitt nya hemland har jag bland annat drivit pizzeria, men framför allt varit verksam som författare, poet och konstnär. Jag har även varit engagerad politiskt i Stockholm.
Jag är ändå tacksam mot mitt öde; att det hårda livet i exil mot alla odds gav mig styrka att stå på mina fötter igen och öppna ögonen i frid och fröjd till ett nytt liv fullt av frihet och demokrati.

Om att vara invandrare och om fördomar: I min bok ”En lyckad landning på säker mark” skriver jag:
Ni som läser min historia, glöm inte att jag är en evigt dömd människa på jorden. Jag tillhör olyckligtvis inget land fastän jag är medborgare i två länder.
Visste ni att jag blir straffad i bådadera länderna på olika sätt? I ett av dem kan jag aldrig någonsin våga begå den stora synden att som ateist förklara mig och erkänna att jag inte är muslim. Jag får inte säga att jag inte tror på religion, inte bara islam, utom religion överhuvudtaget. Jag kan faktiskt inte säga att jag inte har valt religionen islam själv frivilligt. Därför att vi alla är födda muslimer. Vi blev tvungna att välja det. Jag tror verkligen inte på den religion som dödar folk oavsett om de är skyldiga eller oskyldiga. Om jag vågar säga min hjärtliga sannhet, då blir jag dömd till avrättning som kättare.
Dessutom blir jag straffad i det andra landet också, så fort jag berättar att jag är en iranier. Då, i folkets ögon, är jag tydligen en avskyvärd muslim, kanske terrorist, fanatiker, outvecklad analfabet, eller en utfattig kvinna som bara är ute efter bidrag.
Jag lever i två skilda värdar med olika värderingar. Är det inte sorligt att fördomar och förbannelser förföljer mig alltid och överallt?
Jag upplever att jag är hängande mellan himmel och jord. Enbart för att jag på riktigt inte tillhör något av de två länder som jag är medborgare i. Det hjälper verkligen inte mig att hävda att jag är iransk-svensk medborgare, därför att jag är statslös, och inte är godkänd som en riktig landsman vare sig här eller där. Där är jag kättare – här är jag invandrare för evigt.

Om svenska språket: Det är svårt, är ett måste, om vi vill komma i kontakt med folket och blir integrerade.
Om integration: Den är ömsesidigt. Vi utlänningar gör allra våra försök att bli integrerade. Det jag menar är att även svenskar måste ta steget för att bryta den långa segregationens mur som ligger mellan oss och hindrar att VI och DE kan komma närmare varandra.

Om att känna sig svensk: Jag är bara en hederlig medborgare här.
Om traditioner: Jag och min familj försöker följa våra egna traditioner likaså svenska traditioner.
Nyckel för att trivas det nya landet: Försöker att vara positiv och njuta av friheten och demokratin i det här landet.
För er som är intresserade av att läsa mer om Akram Monfared Arya kan går till hennes hemsida här http://www.arya.se. I den finns mycket mer om henne, bl.a. hennes självbiografi  ”En lyckad landning på säker mark”.

Anne Martena

Namn:  Anne Martena
Ursprung: Frankrike
Kom till Sverige: 1991
Sysselsättning/Yrke: Export säljassistent, tullfrågor samt tolk juridik och sjukvårdstolkning

Om min resa hit: Kom till Sverige i två omgångar. Först 1991 då jag var 28 år och hade sökt och fått jobb i Sverige som speditör.  Att leva i ett nordiskt land var en utmaning för mig då jag hade läst tyska samt alla nordiska språk, i samband med ekonomi och juridikstudier på Universitetet Sorbonne i Paris.
Jag kom till Helsingborg juni 1991. Arbetsgivaren hade ordnat första bostad åt mig och jag började arbeta och bidra till samhället på samma sätt som alla andra. Trots detta fick jag inte förlängt arbets- och uppehållstillstånd.
Vid slutet av 1992 fick jag lämna Sverige och börja om från början, hitta jobb i Frankrike, bostad osv.  Jag saknade Sverige och mina nya vänner och planerade en återkomst till Sverige. Med medvind i segel då Sverige skulle gå med i EU och jag var extra väl förberedd för att möta motgångarna i Sverige.
En lördag i mars 1996 kom jag till Helsingborg (för andra gången). På söndag satt jag vid en dator för att öva inför arbetssökandet.  Måndagen gick jag till Arbetsförmedlingen och tisdagen på intervju hos en arbetsgivare. Jobbet fick jag på fredag samma vecka.
Om att vara invandrare: Att vara invandrare för mig innebär att ha ett barns nyfikenhet. Våga ställa frågor som Varför?  Vad betyder det? Hur?  Ha en vuxens förstånd och välkomna olikheter. Därmed är för mig en invandrare en människa som bär med sig en unik erfarenhet, är nyfiken, positiv och modig.
Om fördomar: Fördomar har vi alla. Jag trodde att Sverige inte hade mat traditioner. Helt fel! Jag är mycket positiv överraskad när jag smakar på någon ny landskapsrätt.
Om svenska språket: Något att vara stolt över. Man borde t.ex. sjunga fler låtar på svenska.  Men svårigheter med uttalet och veta när ska det vara ”juice” eller ”jos” eller kanske ett annat ord.  En lite lustig sak: i början frågade många mig flera gånger vad jag heter… jag sa ”Ann” pga. mitt franska uttal, fast ni skall skriva Anne!
Om integration: Integration är ett stort projekt. Det börjar med att visa att alla människor har samma värde för samhället och alla får vara med och påverka för att leva tillsammans.  Några av fördelarna som finns med invandrare i samhället: nya matkulturer, mode, musik, litteratur, resor. Nya behov ger nya jobb! Invandrarnas kompetens och yrkesskicklighet bör tas på allvar.
Jag har haft det lätt att komma in i det svenska samhället, pga. språket först och sedan tack min nyfikenhet.  Som Ledare på Friluftsfrämjandet leder jag grupper vuxna på promenadsstigar, visar deltagare områden som de inte visste om! Det är ett sätta att integrera.
Om att känna sig svensk: Känner jag mig svensk? Ja. Jag hittar alltid tillfällen där jag tillför svenska samhället det jag kan och jag tar till mig erfarenheter och ny kunskap som jag får av samhället. Jag uppskattar den frihet som det svenska samhället ger angående sexuell identitet. Andra EU länder har inte kommit dit än!
Om traditioner: Midsommar och Luciatåget är svenska traditioner jag saknar utomlands. Efter ett par år fick jag många vänner, från olika länder och vi är glada över att kunna fira svenska och utländska traditioner.
Nyckel för att trivas i det nya landet: Språket, svenska vänner och nyfikenhet.

Gunilla Von Platen

Namn: Gunilla Von Platen
Yrke:  Entreprenör och VD för Kundserviceföretaget Xzakt sen 2000 med ca 200 anställda. Hon har även styrelseuppdrag i Cision
Familj: Man och tre barn
Ålder: 38 år

De flesta känner nog igen henne från programmet Draknästet som visades på SVT2 2009. I en intervju med Svd Näringsliv berättar hon om sin familjs resa till Sverige 1976. Hon är en fantastiskt inspiration och en förebild. I artikeln berättar hon också om kulturkrocken hon upplevde:

"Jag skämdes för att vi var annorlunda. Det blev en otroligt jobbig uppväxt, säger Gunilla och förklarar att kulturkrock bara är förnamnet. Hemma serverades hoummos, tabbouleh och andra orientaliska läckerheter – Gunilla drömde om köttbullar och Skogaholmslimpa. Och om att ha rakt ljust hår. Resultatet av just den senare drömmen blev att hon och systern tog strykjärnet för att göra de kraftiga svarta lockarna raka. Inte helt oväntat brändes håret av".

2007 fick hon årets företagspris av Skellefteå kommun och priset ”Årets entreprenör” i region norr 2006. Hon blev även Årets Stjärnskott i tävlingen Entrepreneur of the Year. Av familjens nio barn är åtta entreprenörer.

Läs hela artikeln här
Man kan även lyssna på hennes historia i Sveriges Radio Sommarprogram. Ljudfilen hittar du här.


Vi som gillar invandrare - Urban Laurin

Namn: Urban Laurin
Sysselsättning: Egen företagare. Konsult om mat, måltid, turism samt mångfald och integration.
Ursprung: Hälsingland, Arbrå.

Om att känna en invandrare: Jag har arbetat tillsammans med invandrare i snart tio år. Det har givit mig ett nytt perspektiv på livet. Mångfaldens samhälle har så mycket att ge. Men tyvärr har vi alldeles för få mötesplatser där ”invandrare” och ”svenskar” kan mötas.

Om fördomar: Vi måste bli bättre på att låta värderingar mötas i en dialog. Det är oerhörda skillnader i värderingar, och en dålig insikt om det skapar fördomar. Den svenska traditionen sedan 70-talet att ta hand om invandrare eftersom det är synd om dem, är en av de stora orsakerna till de många fördomar som finns.


Om integration: Integration är att skapa mångfaldens möten, där var och en får vara som den vill, så länge man bejakar det demokratiska samhällets värderingar. Det är att vara självförsörjande, men också en engagerad medborgare i övrigt.

Om att vara svensk: Det fina med att vara svensk är vår tradition med ett öppet och demokratisk samhälle där alla har samma rätt, där jämställdhet är en central värdering. Och det är tragiskt att vi låtit rasister ta över svenskheten. Detta särskilt som att svensk historia sedan Vikingatiden präglas av inflytande från invandring. Det är också tragiskt att så många ”svenskar” skäms över att vara svensk.

Om traditioner: Måltiden är en så typisk svensk tradition. Våra ceremoniella måltider i anslutning till våra högtider är viktiga. Vi förenar måltiden med sång och dans. Även andra kulturer som nu finns i Sverige har viktiga ceremoniella måltider. De mötena kan bli starka och goda möten för att skapa förståelse.


Råd för att trivas det nya landet: Ställ krav. De flesta som kommer hit vill försörja sig själv och inte tas om hand. Nyföretagandet är mycket större bland invandrare. Visa tydligt viljan att klara sig själv. Inse att man kommit till ett land, med värderingar som är väldigt annorlunda.

Vad anser du som svensk kan hjälpa en invandrare att trivas här bättre: Skapa goda möten. Välkomna invandrarna till befintliga nätverk, exempelvis svenska föreningar, istället för att uppmuntra invandrade svenskar att bara bilda egna föreningar. Men egentligen är frågan felställd. Vi ska inte hjälpa invandrare. Vi ska välkomna dem som en resurs för hållbar tillväxt.

mer om Urban laurin gär att läsa här

Irina Swahn


Namn: Irina Swahn  
Ursprung: Ryssland
Kom till Sverige : 2000
Sysselsättning/Yrke: ägare och vd för företaget Hemäbglarna. Utbildad till geografilärare och barnpsykolog.

 Irina Swahn har utsetts till Årets Nybyggare 2012.

2008 startade hon Hemänglarna, som i dag har 30 anställda och omsätter mellan sju och åtta miljoner kronor.
Läs mer om henne och årets priset här 


Saeid Esmaeilzadeh


Namn: Saeid Esmaeilzadeh

Ursprung: Iran
Kom till Sverige : 1983
Sysselsättning/Yrke: Serie entreprenör och professor i materialkemi

Saeid Esmaeilzadeh är serie entreprenör och professor i materialkemi. Han är även adjungerad professor i kemi vid Stockholms universitet. Vid 28 års ålder utsågs Saeid till Sveriges yngste docent. Vid 30 års ålder startade han och barndomskompisen Ashkan Serendipity Innovations, som arbetar med att bygga forskningsintensiva bolag i samarbete med ledande forskare och drivna entreprenörer.

Han har mottagit ett stort antal priser och utmärkelser för sin forskning och insattser som entreprenör.


Saeid har sina rötter i Iran och kom till Sverige som åttaårig med sina fliktingsföräldrar. Att de hamnade i Sverige var av en slump. De skulle egentligen till Paris från Turkiet, men det gick bara att ordna papper till Sverige. Han växte upp i den invandrartäta Stockholmsförorten Husby, men med föräldrar som är akademiker var det alltid självklart för honom att studera vidare.


En lycklig slump för Sverige, kan man tycka

Senad Kulenovic

Senad Kulenovic flydde kriget i Bosnien tillsammans med sin bror Rizah. De hamnade i Karlskrona och tillsammans öppnade de en pizzeria. Genom hårt arbete har de nått framgång med sina restauranger.

Bröderna Kuenovic tillhörde en rik släkt som under fem hundra år samlade på sig stor konst som har gått i arv genom generationer. Året 2009 fick bröderna Kulenovic priset för Årets Blekingeanbassadör för sitt nyöppnade konstmuseum KulenovicCollection i Karlskrona.

2012 fick bröderna Kulenovic priset Årets Nybyggare-Pionär i Blekinge för att ha bidragit till att sätta Karlskrona på kartan genom sitt museum.

Vi som gillar invandrare - Maria Jonsson Escobar


Så tycker Maria Jonsson Escobar om invandrare, integration och om att vara svensk.

Namn: Maria Jonsson Escobar
Sysselsättning: HR-partner på Primärvården Skåne
Ursprung: Sverige


Om att känna en invandrare: Det kan låta märkligt, men min riktiga kontakt med invandrare inleddes faktiskt när jag träffade min chilenska fru vid 28 års ålder. Som etnisk svensk född på 70-talet och uppvuxen i en medelklassmiljö var kontakten med invandrare tämligen minimal. Det var nog först då jag på riktigt började reflektera över människors etnicitet eftersom jag inte direkt tänker på människor ur den aspekten utan snarare uppfattar alla som olika individer. Kontakten med invandrare har dock berikat mitt liv oerhört och utmanat mig mycket i mina tankar kring Sverige och svenskhet.
Om fördomar: Mina negativa fördomar kring invandrare generellt kan röra sig om att jag ofta utgår ifrån att invandrare är mer traditionella och konservativa när det gäller könsroller och sexualitet. Mina positiva fördomar är att de är sociala, varma, hjälpsamma och bryr sig mycket om sina familjer. Jag tror tyvärr att många invandrare uppfattar svenskar som stela, kalla, individualistiska och fega. Kan till viss del förstå varför, men tycker samtidigt att det är tråkigt.
Om integration: Integration handlar för mig om ömsesidig respekt, men också en kombination av tydlighet och flexibilitet. Jag kan jämföra det med när man kommer ny till ett arbete eller flyttar in i en ny bostad. Jag får fortfarande vara jag, men får samtidigt anpassa mig på ett positivt sätt efter rådande kultur och regler. Inte minst för min egen trygghet och eget välbefinnande.
Om att vara svensk: Jag är mycket stolt och glad över att vara svensk. Det finns mycket som vi svenskar och Sverige som land gör bra. För mig är det dock viktigast att jag är en unik individ. Visst är jag formad av att vara född och uppvuxen här. Jag känner dock inte igen mig i beskrivningar av att svenskar är kalla och jag har aldrig trivts med ordet "lagom". För övrigt gillar jag inte mjölk, inte ens om det är "mellanmjölk"...
Om traditioner: Jag älskar traditioner och de har blivit ännu viktigare i mitt liv med min chilenska fru. Vi har både svenska och chilenska traditioner i vår familj.
Om råd för att trivas: Lär dig språket, var stolt över vem du är, dela med dig av dina erfarenheter och var öppen inför allt som det nya landet har att erbjuda!